fredag 28 december 2012

Håkan Nesser Del 6 Himmel över London kap 73-slut


 
Men nu till fördelningen av pengarna!

 
Klockan börjar slå tolv, sluttet är nära...

Kapitel 73
Klockan är tjugo minuter i tolv.
På restaurangen knackar advokaten Prendergast i glaset, reser sig och börjar att tilltala Maud, Irina, Gregorius och Milos:
"mina damer och herrar..."

Sedan förklarar han att Leonard kommer att dö innan en halv timme eftersom han har druckit en drink med ett starkt gift. Prendergast förtsätter och påstår att Leonards förmögenhet uppgår till exact 49 miljoner euro som ska fördelas mellan hans efterkommande. För bara ett år sedan fick Leonard veta att han hade en son: Milos Skrupka, som är frukten av Leonards samvaro i Prag 1974 med den enda kvinna han någonsins har älskat: Carla.

Leonard - med hjälp av Prendergast - förklarar att han ångrar djupt att han lämnade henne, att det var hans största misstag han har gjort i livet, men att det gav honom oerhört mycket glädje att hon skänkte honom en son, även om Carla höll honom hemlig till sin egen död.

Till denne Milos ger Leonard också den gula anteckningsboken, så att han kan lära sina föräldrar lite bättre.

Men nu till fördelningen av sina pengar: hälften av dessa 49 miljoner evro ska gå till Leonards son Milos Skrupka. De resterande tjugofyra och en halv miljonerna fördelas i tre lika stora delar under Maud, Irina och Gregorius....dock!

"Vad då dock?" utbryter Maud
"Vad då dock?" utbryter Irina
"Dock?" utbryter Gregorius

Prendergast förklarar att Leonard har investerat pengarna i ett rugbylag för hela summan och pengarna ska bli låst på tio år...!

Advocaten stänger mappen och Maud säger att hon tror att Leonard är död.
Klockan börjar slå tolv.


Kapitel 74
Efter en halv timme telefonerande vet Lars Gustav Selén vart hans sex karaktärer tog vägen: Terracotta Restaurang ute i Richmond.


Han går nere på Bayswater Road för att försöka ta en taxi. Han har bara 3 kvarter kvar. Carlas kyss känner som en varm fläck på hans kind, och Lars Gustav Selén tänker att vad som än ska hända, hur det ska utveckla sig med resten av kvällen och med hans stora roman, så betydde det inte längre allt.


Lars Gustav Selén har träffat The Watch Killer
Plötslig dyker en främmande man upp framför honom. Mannen bärar en lång dolk och ett armbandsur. En minut senare är alt över. Den biliga armbandsklockan stannar på en minut i tolv när livet rinner ur Lars Gustav Selén. Han har träffat ”The WatchKiller”.


Kapitel 75 slut
En stor känsla av tomhet faller över Maud, Irina och Gregorius.

Framför Milos ligger den gula anteckningsboken. En dag ska han läsa den, det vet han. Berättelsen om hans far och hans mor...


Nu är det nog med sammanfattningen om Himmel över London!

2013 ska jag skriva om Liza Marklund och ska jag göra en sammanfattning om hennes bok "Du Gamla du Fria.

Jag ska också göra en kapitel "Fakta om Arne Dahl" och berätta någonting om "Visleken", som blev belönad med Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska kriminalroman 2011.

Jag är nästan färdig med en sammanfattning om Håkan Nessers välskriven bok "Maskarna på Carmine Street", som ska publiceras på bloggen i våren och jag skulle gärna vilja läsa och sedan göra en sammanfattning om Nessers senaste bok "Styckerskan från lilla Burma".

Men 2013 börjar jag med en mycket lärorik bok "Svenska idiom" av Hans Luthman med hundratals vardagsuttryck. Det kan bli roligt att hitta svenska vardagsuttryck som liknar holländska vardagsuttryck, eller hur?

fredag 21 december 2012

Håkan Nesser Del 6 Himmel över London kap.69-72



Det tickar en bomb någonstans...

Richard har en vapen och ett skott brinner av...
Kapitel 69
Leya sitter vid ett fönsterbord på en pub snett emot Terracotta Restaurangen och funderar.
Hon mistänker att Richard, sin psykiskt sjuke före deta make, ska göra ett nytt försök att överfalla Milos....Det tickar en bomb någonstans...

Gode gud, tänker Leyla, när hon tittar ut genom fönstret och ser en ovanligt kraftig person komma förbi med raska, bestämda steg...
Det där ser inte ut som Richard?
Det kan väl inte vara honom?
Leyla kommer på fötter och skyndar hastigt ut ur lokalen.


Kapitel 70
fjärde rätten kommer på bordet
När den fjärde rätten kommer på bordet inser Irina Miller att hon har också börjat sin fjärde glas vin. Det smakar oerhört gott och hon lugnar sig ner en smula.

Milos vet fortfarande inte riktig varför han har råkat ut i den här restaurangen, men möjligen var det den här Leonard Vermin själv som ville hålla allting på ett hemlighetsfullt plan. I varje fall vore det dumt att fråga för mycket tänker Milos Skrupka.

Gregorius Miller är desperat. Till och med förhoppningen om att få dela på sin styvfars miljoner var försvunnen. Det skulle säkert gå att helvete med den saken också, tänker Gregorius.

"Aahrrrm!" haklar sig Leonard.

I samma ögonblick hörs plötslig tumult från det angränsande entrérummet. En mörk mansröst följs av en ljus kvinnoröst; en möbel faller omkull och en hovmästare ger till ett skrik.


Kapitel 71
Carla Carlgren kommer rakt emot Lars Gustav Selén och han ser inte fel. Under en sekund var  hennes ansikte inte mer än en halvmeter från hans eget. De ser rakt in i varandras ögon.

Hur är det möjligt att Carla Carlgren återuppstår efter så många år? Var det själva berättelsens mening att han skulle stöta på Carla på det viset? Efter alla dessa år?

Carla är tillsammans med en man i en vitskjorta. Och vem är mannen? Mannen skäller och skäller. Carla står med sänkt huvud och det ser ut som om hon gråter.
"Din jävla hora" säger mannen (Leo Wermelin?)
Det räcker, tänker Lars Gustav Selén, och han landar en klockren högersving på mannens haka. Carla och Lars Gustav Selén ser på varandra. Han släpper inte hennes blick, hon släpper inte hans. "Tack" säger hon till slut. Carla går tätt intill honom och trycker en kyss på hans kind. Den är varm och innerlig och den ska sitta kvar under resten av hans liv.


Kapitel 72
Rakt mot Terracotta Restaurangen! tänker Leya. Hon misstänker att Richard har kommit hit för att skada Milos. Men Richard är redan framme vid entrén till restaurangen när hon äntligen kommer iväg. Richard tar två långa steg fram mot öppningen in till matsalen och det finns inget tvivel om vad som är hans avsikt. Han höger sin hand med ett vapen i, hövmästeren skriker och ett skott brinner av.

Kulan från pistolen träffar mitt i ryggstödet på stolen bredvid honom, där Irina Miller har suttit två sekunder tidigare. Richard rusar ut ur lokalen och försvinner.

Födelsedagskalaset återkommer med en halv timme försening.

Nästa vecka är boken sluten och därmed sammanfattningen också. Då vet vi hur det går med Leonard, som kommer att dö. Vad har han för avsikt med sitt arv. Också kommer Lars Gustav Selén i bilden igen, den svenska författaren som håller på att förlora sina sex karaktärer...vart tog de vägen?

fredag 14 december 2012

Håkan Nesser Del 6 Himmel över London kap.61-68

"Det här är inget födelsedagskalas, det är ouvertyren till en begravning!"



Leonard ska ha sitt födelsedagskalas i Richmond-London
Kapitel 61
Lars Gustav Selén har undersökt  allt för sin stora London roman. Nu närmar han sig en punkt, ett slags sanningens minut. Medan han skriver och korrigerar kan han uppfatta hur sina karaktärer, dessa konstruerade individuer, dessa fiktiva, men i hans ögon fullödiga människor, alltså, i någon mening tycktes befinna sig i rummet bakom hans rygg.   Ja, faktiskt; de står där och håller andan. Håller andan och bevakar. Den tystnad som kommer från en grupp människor, vars egen existens är ifrågasatt och som står och återhåller sin andning i spänd förväntan är omöligt att ta miste på.

 
Berättaren styr läsaren, berättelsen styr berättaren.
 

Kapitel 62
Irina och Gregorius kör till Richmond utan Milos

Irina Miller hjälper sin bror, som är på polisstationen, genom att ge ett passnummer. Sedan släpps han fri och återvänder till The Rembrandt. Tretton minuter senare går han ut genom entrén tillsammans med sin syster till en väntande taxi. ”Vi inväntar en tredje passagerare” påstår chauffören. ”En mr Skrupka.”


Men ingen mr Skrupka dyker upp och klockan 7.40 pm lämnar den svarta Bentleyn hotellet.


Kapitel 63
Maud är orolig. Hon förstår inte vart de kör. Leonard har bytt restaurang och nu kör de till Richmond, en stadsdel i sydvästra London.


Kapitel 64
Leya hittar Milos i St. Mary's Hospital
Leyla upptäcker att Milos är i St Mary’s Hospital in Paddington. ’Leya!”ropar han när hon kommer in i rummet. Milos tror att han blev attackerad. Sedan kör de taxi tillbaka till The Rembrandt och det tar bara liten tid att få reda på vilken taxibolag har kört till vilken adress. Sedan åker de till födelsedagsfesten för att träffa Milos  ’välgörare’.


Kapitel 65
Milos kommer inte inhåg allting. Han ska komma till kalaset med ett bandage om huvudet. Leyla och Milos älskar varandra mycket. Leyla, som misstänker sin före detta make att han har sluggit ner Milos,  skickar ett sms till någon som har hittad Milos mobiltelefon att de är på väg till Terracotta Restaurant i Richmond. Hon vet inte att sin föredetta är bakom sms-en...


Kapitel 66
Terracotta Restaurant i Richmond är känd mellan finsmakare. Man har bara plats för femton personer och Leonard har bokat hela ställen. Han och Maud kommer in och bara ett par minuter senare anländer Fjodor Prendergast, vän och advokat till Leonard. Gregorius och Irina dyker upp strax före halv nio. Irina ser blek ut; Gregorius orakad och full. Leonard upptäcker att det saknar en person. "Skrupka" säger Leonard. "Varför åkte han inte med er?"

Man går till bords utan att invänta någon mr Skrupka.

Irina tänker att de sitter i ett gravkammare, Maud tycker för ett ögonblick att Leonard ser ut som greve Dracula, och Prendergast som en sjörövare eller en gammel nazist.

Klockan nio knackar det på dörren och Milos med en vit turban om huvudet gör entré.

"Mitt namn är Milos Skrupka. Jag beklagar att jag är en smula sen, men jag råkade ut för ett överfall."
"Vad fan gör han här" tänker Gregorius.
"Varsågod och ta plats" säger Leonard.
"Ja, då är vi alltså fulltaliga, spelet kan börja."
 

Kapitel 67
Lars Gustav Selén sitter på fel restaurangen. Någonting har gått fel. Var är alla andra? Leonard skulle ha sin födelsedagkalas här, så hade han skrivit det i sin roman. Han tillkallar kyparen och frågar honom vart gruppen tog vägen. "Mr Vermins bord avbokades för två dagar sedan", förklarar kyparen. Lars Gustav Selén förstår inte. Hade han tagit med sig datorn eller någonting anteckningsbok till restaurangen, så kunde han kontrollera den sista texten från sin roman. Men vad betyder det att hela gänget vägrade dyka upp till det avgörande kapitlet? Det måste vara Leonard som låg bakom det hela, den evigt förbannade Leonard Vermin, som han, Lars Gustav Selén, hade skänkt så mycket liv. På något vis hade han slitit sig fri på gravens rand. Vad annars? Eller?

De har bara bytt lokal!, tänker Lars Gustav Selén. Han vinkar in en taxi och ber chauffören att köra så fort som möjligt till The Rembrandt. När han anländer i hotellet ber han receptionisterna om information om vart gästerna tog vägen, men samtidigt känner han ett plötsligt hugg av hopplöshet. Läget behöver analyseras. Vad har hänt med de försvunna karaktärerna?

Vad är det nu? En ny gränslinje mellan fiktion och verklighet?


Kapitel 68
På Terracotta Restaurangen i Richmond är stämningen spänd. Bara Milos verkar vara tillfreds med situationen. Irina ser förskrämd ut, Gregorius har ett djupt V mellan ögonbrynen och Maud känner hur en avvaktande misstänksamhet vilar över bordet. Enligt Maud känner det om de står på katastrofens rand.



Leonard harklar sig omständligt och högljutt.
"Slutet är nära!"
"Det här är inget födelsedagskalas, det är ouvertyren till en begravning!"
"Inom ett par timmar kommer jag att vara död."
"Skål och väl bekomme, era lycksökare!"


Nu är alla personer tillsammans på restaurangen och Leonard förklarar att han ska dö inom ett par timmar. De anhöriga är oroliga. Det tickar en bomb någonstans...
Nästa vecka läser vi att en kula träffar någon vid bordet!

fredag 7 december 2012

Håkan Nesser Del 5 Himmel över London kap.53-60


"Sluta tjata, Maud. Låt mig dö utan ditt tjat."
Som du vill, Leonard, tänker Maud.
Som du vill.



Leo åker till Prag för att träffa Carla

Kapitel 53 Leonard den gula anteckningsboken
 På dagen att Leonard ska resa till Prag ringer en man  på dörren. Mannen ber Leonard att ta med sig ett litet paket till Prag. Det är en slags deodoranttub. Fastän Leonard protesterar, tar han paketet med sig och när han kommer till Prag träffar han “Wolf” igen. Mannen med tatueringen. Leonard är knappt förvånad. “Det här är sista gången vi träffas” säger Wolf. “Nästa gång betyder det att vi möts som fiender!”. Leonard räcker över deodoranten och lämnar stället.


Kapitel 54
“En stor fara hotar dig” läser Irina i den förbannade boken som ger en vidomfattaende beskrivning av hennes liv och händelser. Hon är rädd. Om drygt sex timmar kommer bilen för att hämta henne för en middag med sex personer. Sex personer? Vilka var de två okända?

Leya förstår inte vad som har hänt; hon väntar i restaurangen på Milos, som inte kommer. Hon är besviken men också rädd. Har det hänt något med sin vän Milos?
 

Kapitel 55
Receptionen i The Rembrandt
“Han har stulit min hund!!” förklarar Paula McKinley, kvinnan som lämnade sin hund till Gregorius, och som nu står vid receptionen i The Rembrandt.
Det tar någon tid innan hotelpersonal upptäcker att herren Paul F. Kerran är den samma person som herr G. Miller. Överreceptionisten avgör att polisen ska komma.


Kapitel 56
"Vi blev utelåsta" säger Gregorius Miller till polisen. "Jag stal ingen hund."
När Irina kom in i lobbyn till The Rembrandt ser hon att sin bror bråkar med en kvinna. Två polismän i uniform och två receptionister står också i entrén. Gregorius förs ut till polisstationen. Irina stannar kvar i hotellet. När hon skyndar upp till sitt rum tänker hon att hon inte vill vara med längre.


Kapitel 57
Leyla är orolig. Hon förstår inte vad har hant med Milos. Hon får tillåtelse att titta i hans rum på The Rembrandt. Rummet är tomt. Sedan börjar hon leta efter sjukhus i en gammaldags telefonkatalog.
 

Kapitel 58
Leonard och Maud åker taxi till restaurangen
Båda Maud och Leonard håller på att göra sig i ordning för kalaset.
"har du ont?" frågar Maud.
"nej"
"trött?"
"sluta tjata. Låt mig dö utan ditt tjat."
Som du vill, Leonard, tänker Maud.
Som du vill.


Kapitel 59
Äntligen är det dags.
Leonard och Maud kör taxi till restaurangen.
Leonard har dokumenten från advokaten Fjodor Prendergast med sig.


Kapitel 60 Leonard, den gula anteckningsboken
I ett förortsområde i Prag kommer Carla springande från ett av de höga betonghusen.
Leonard tänker att han verkligen är beredd att följa den här kvinnan till världens ände.
Men redan då vet han att det är en vandring över tunn is. Leonard känner att det är strax över.
De är fyra veckor tillsammans och tre dagar innan Leonards visum ger ut säger han till Carla att han inte ska följa henne längre. Han ska åka in till stationen och han ska köpa en tågbiljett.

"Du vågar inte lita på mig" påstår Carla.
"När du åker, ta med dig dina saker. Färväl, Leon. "

Tjugo minuter senare sitter Leonard på spårvagnen.





Vad ska hända när Leonard och Maud, barnen Irina och Gregorius och advokaten Prendergast äntligen är i restaurangen för att fyra Leonards födelsedag? Och Milos, den sjätte personen, som blev attackerad av Richard? Ska han hinna komma i restaurangen? Nästa vecka vet du allt!



 

lördag 1 december 2012

Håkan Nesser Del 3 + 4 Himmel över London kap.45-52

"Jag känner mig orolig" säger Maud.
"Jag håller på att dö" svarar Leonard.




Gregorius mitt i natten i London
Kapitel 45 Gregorius
Gregorius står på gatan i London. Han har den här förbannade hunden med sig. Klockan är fyra, mitt i natten. Inte en människa i sikte. Regnet tätt som ett vattenfall. Eftersom han har glömt nycklen till lägenheten, har han inget annat val att gå tillbaka till The Rembrandt. Dock hundar är inte tillåtna i hotellet. Men han smugglar hunden in i hotellet och snart är allt under kontroll igen.



Kapitel 46 Irina
Irina vaknar och ser den där förbannade boken på golvet. Hur är det möjligt att allt hon läser i boken om henne själv är sant? Det är egendomligt och växer rädslan...


Kapitel 47 Milos
Milos lämnar The Rembrandt
Milos Skrupka lämnar The Rembrandt för en promenad genom parkerna före lunch med Leyla, som gick till arbetet på morgonen. Han följs av Richard, Leylas före detta och psykiskt sjuke ex-make.

 
Kapitel 48 Maud
Det ligger ett meddelande på Mauds säng: "har beställt en bil till klockan sex."

Klockan sex? Middagen skulle ändå börja klockan åtta? De skulle vara på plats nästan två timmar för tidigt...vad är det Leonard planerar?


Kapitel 49 Leonard
Idag fyller han 70 år. Leonard går till sin advokat och ser till att allt är som han begärde. "Vi ses ikväll, klockan åtta."

Sedan kommer han tillbaka, den här Lars Gustav Selén.
Deras identiteter flyter ihop:
”han är jag och jag är han. Han är identisk med mig själv, den stora skillnaden är att jag, det vill säga han, befinner sig i London. Han/jag har tillbringat en natt tillsammans med Carla för mer än trettio år sedan och nu är vi i tunnelbanan och ett ung par kom emot oss och jag får för mig att det är jag själv och Carla en gång för länge sedan. Jag vill trycka undan denna bisarra inbillning. Nu hoppar de ner på spåret: Carla och min egen person, för tillfället i skepnad av någon annan Leonard.”
Sedan vaknar han.

"Jag känner mig orolig" säger Maud.
"Jag håller på att dö" svarar Leonard.
 

Kapitel 50 Leonard den gula anteckningsboken (14)
Tågstation i Prag
Leonard är plötsligt en förmögen man när han säljer sin del av ett patent han hade köpt några år tidigare. Det första livstecknet från Carla, efter att hon har åkt tillbaka till Prag, kommer mars 1973: arton månader har han väntat och gett upp hoppet. Det är ett brev han får och i stort sett en kärleksförklaring och en uppmuntran för att komma till Tjeckoslovakien.

Leonard får ett besked från ambassaden att han har inresetillstånd till den socialistiska republiken 1974 och snabbt köper han en tågbiljett till Prag.

 
Kapitel 51
Lars Gustav Selén ankommer i London och bokar in sig i Queens Hotel. Han är drygt sextio år och han inser att sitt liv kan betraktas som torftigt. Det avtryck han ändå avser att lämna är sin roman. Han börjar undersöcka London genom att vandra genom staden och alla sina sevärdheter.
 
Kapitel 52
Lars Gustav Selén sitter i en krog när han kommer i samspråk med en man. De talar om tidningen “The Spiff”. Det visar sig att mannen också känner till Leonard.
Vi läser också att Lars Gustav Selén avsiktlig tappar sin plånbok så att Irina inte har det svårt att hitta den (se kapitel 16).
 
Så, den svenska Lars Gustav Selén har ankommit i London. Han måste förtsätta att skriva sin stora London roman. Nästa vecka läser vi att Gregorius är misstänkt för att han har stulit den här hunden. Han ska följa med till polisstationen. Systern Irina är orolig. Hon vill inte vara med längre. Och vad händer med Milos?


 
 

fredag 23 november 2012

Håkan Nesser Del 2 Himmel över London kap.40-44


"Och det var någonstans i det här skedet av utvecklingen som han märkte att det började gå över styr."


Lars Gustav Selén antar att hon varje kväll går naken till sängs för att älska till gryningen

Kapitel 40
Det händer att Lars Gustav Selén tar vägen förbi huset där Carla Carlgren bott många år sedan. Han antar att hon fortfarande bor i London och att hon varje kväll går naken till sängs med den här Leo Wermelin för att älska till gryningen. Bredvit den gamla idén om att skriva en bok kom en annan tanke: om han inte lyckades göra något annat av sitt liv skulle han i varje fall se till att döda Leo Wermelin. Det var han värd! Det var Leo Wermelin som har förstört sitt liv. Det är han som måste bli hans offer…

överkörda av ett tunnelbanetåg
Dock, en torsdag i början av maj 1970 får Lars Gustav Selén beskedet att ett par ungdomar from staden K- dog i London. Bekräftelsen kom senare: “fy fan, har du hört? Leo och Carla är döda. De blev överkörda av ett tunnelbanetåg igår kväll, fy fan!”

Det var efter de här händelsen att Lars Gustav Selén skaffar sin första skrivmaskin, på vilken han börjar skriva alla sina anteckningar. Och han läste och skrev. Skrev och läste.
 

Kapitel 41 Leonard den gula anteckningsboken (12)
Leonard får ett nytt uppdrag: han ska träffa en okänd person i ett hus i Oxford. Dock, när han kommer fram träffar han mannen med sin tatuerade skalbagge, som kallas för ‘Wolf’. “Du har en förbindelse med en viss kvinna i London, eller hur?” “Det måste upphöra”.  “Du kommer inte att få några fler varningar”. Leonard är mycket besviken. Han har stor längtan efter Carla. Är allt över nu?
 

Kapitel 42
Lars Gustav Selén förtsätter att skriva. Sida efter sida, allt samlade i pärmar. Ingen läste det skrivna. En gång skickade han en novell för publicering som aldrig kom i tryck. Maj 1973 försöker han att ta livet av sig. Försöket misslyckas, men han får en terapeut Madelaine som kommer att spela en viss roll i hans inre liv. 

Sommaren 1974 genomför Lars Gustav Selén den första omfattande resan i sitt liv: han flyger till London och tillbringar fyra veckor i staden. Och det är under denna tid att han lägger grunden till den roman som skulle komma sysselsätta honom under många många år. Denna Londonroman ger honom en legitim ursäkt för att leva vidare. I året 2006 går an med pension.


Prag
Kapitel 43 Leonard den gula anteckningsboken (13)
" Allting gick fel i Oxford" säger Carla när hon och Leonard ser varandra efter en lång tid. "Vi kan inte förtsätta att träffas" betonar Carla. Hon ska resa tillbaka och hon föreslår att Leonard kommer till henne i Prag. Leonard börjar genast skriva till henne i Tjeckoslovakien. Han vill gifta sig och bilda familj. Men det kom inte ett enda svar under resten av året.
 



Kapitel 44
Ju äldre Lars Gustav Selén blir, desto mer kommer han att fördjupa sig i sin stora Londonroman. Han arbetar länge med frågan på vilket viss han skulle skriva in sig själv i romanen. Till slut inser han att det inte är möjligt att fixera sig själv, skaparen, i en enda karaktär. Han behöver åtministone en annan person...

Problemet met Carla är av liknande art. Det kändes i alla händelser som om han uppfann henne. Eller också uppfanns hon av själva berättelsen... Berättaren styr läsaren, berättelsen styr berättaren. Och det var någonstans i det här skedet av utvecklingen som han märkte att det började gå över styr.

Han hittar den viktiga gula anteckningsboken, han nöjer sig med namnet "Steven G. Russel" även om det inte är den perfekta anagram, och med Richard, den här paranoiskt svartsjuke. Senare bokar han en resa till London. Det är dags att sätta fart i boken!

Nästa vecka läser vi - i den tredje delen - hur det går till med Gregorius som vandrar mitt i natten i London. Han vill återvända till The Rembrandt men han måste hålla ett öga på en hund. Hundar är inte tillåtna i hotellet... Också drömmer Leonard igen att han är Lars Gustav Selén. "Jag håller på att dö" säger Leonard.

fredag 16 november 2012

Håkan Nesser Del 2 Himmel över London kap.32-39


Kan vi inte lägga oss på sängen en stund? frågar Carla

Kapitel 32
Lars Gustav Selén bor i en liten by i Sverige. Hans ungdom präglas av sin far -som är en stor lögnare- ; Sven Martin - sin bror- och några vänner från skol.

(FA anmärkning: är personen Lars Gustav Selén samma person som sin upptäckare, Håkan Nesser? Alltså har den här berättelsen autobiografisk betydelse?)
 


Kapitel 33, Leonard, den gula anteckningsboken (8)
Bokhandel i Charing Cross Road
Leonard har inte sett Carla på nästan två månader och när han ska träffa henne dyker hon inte upp. Är det över nu? Leonard är trött på allt. Trött på Swinging London, trött på tidningen Spiff han har arbetat för, trött på gamla vänner.

Han säger upp från tidningen, säljer också sin andel i denna tidning och investerar fyrahundra pund i en uppfinning som tre år senare värderas över tvåhundratusen pund. Leonard börjar arbeta som bokhandelsbiträde på Charing Cross Road.

 

Kapitel 34
Lars Gustav Seléns far dör, hans mor har redan lämnat familjen och en ogift äldre syster till fadern, faster Ragnhild, tar hand om pojkarna Selén.

Under de sista gymnasieåren är det en ung kvinna vid namn Rigmor -Carla- Carlgren som främst sysselsätter Gustavs tankar. "Den där kvällen...."

De skulle vara fyra stycken: vännerna Leo och Brigitta, tillsammans med Carla och honom själv. Men Leo och Brigitta är förhindrade, så Carla och Lars befinner sig ensamma med två flaskor rödvin i hennes rum. "Min pappa är spion". "Kan vi inte lägga oss på sängen en stund?" sa hon.


Kapitel 35 Leonard, den gula anteckningsboken (9)
Leonard Vermin träffas Carla av en slump i bokhandeln där han arbetar. Tvåhundra dagar gick förbi utan att han hade sett henne.”Jag kan inte träffa dig här och nu.” De kommer överens att träffa igen nästa morgon. Carla förklarar senare att hon reste tillbaka till Prag, Tjeckoslovakien, och att det var därför hon inte kom till deras möte i februari. Leonard säger att han har den stora bilden klar för sig, men att han ändå vet ingenting om hennes roll. ”Jag arbetar för det goda”, svarar Carla. ”Kan jag vara till någon hjälp? frågar Leonard. Ja, det kan Leonard faktiskt och nu får han som uppdrag att följa en av Carlas kontakter som hon misstror: Monroe, en homosexuel man och hemlig älskare till en amiral på det tjeckiska krigsministeriet, ska avslöjas.
 

Kapitel 36
Det kändes som om livet höll på att slå ut i blom den där försommaren 1968 för den nittonårige Lars Gustav Selén: han hade legat i Carla Carlgrens säng och kysst henne...Det hade förstås inte gått hela vägen -som det hette och som det uppenbarligen gjort för Leo Wemelin och Brigitta Lunner - men ändå!

Åtta skolkamrater, varav Lars var en av de fem männen och Carla Carlgren en av de tre unga kvinnorna, ska resa till London den 20 juli. Leo Wermelin och Brigitta Lunner ska också vara med. Två dagar före avresan träffas sex av resenärerna för att planera. Två saknar. När Lars Gustav Selén vaknar följande morgon är han sjuk...
 

Kapitel 37 Leonard, den gula anteckningsboken (10)
Leo ska följa en man, Monroe, som betraktas av Carla som spion eller förrädare. Något går fel och Leo slår "spionnen" ner på marken. Leo tror att allt går åt helvete, men det verkar vara tvärtom: Carla är helt nöjd och deras kärlek går in i en ny fas. Två goda år följar och de börjar tänka på sin framtid. Men det är först på sommaren 1971 när Leo för andra gången träffar "Wolf", mannen med den tatuerade skalbaggen, och det är därför Carla och Leo kommer att skilja snart igen...

(FA, anmärkning: det första mötet med Wolf ledde till att Leonard grips av polisen och att han och Carla inte såg varandra under en lång tid.)


Kapitel 38
Gänget som ska resa till London består av Leo Wermelin, Carla Carlgren och några andra vänner. Lars Gustav Selén är sjuk och ska inte avresa. Han tänker att han vil dö. Han är så väldigt ledsen att han umgås dagligen med tankar på att ta livet av sig. Han börjar skriva en sorts beska iakttagelser om livets meningslöshet. Svarta spyor heter noteringarna.

När vännerna kommer tillbaka till Sverige visar det sig att båda Carla och Leo stannar kvar i London. Lars Gustav Selén är otroligen svartsjuk…


Kapitel 39 Leonard, den gula anteckningsboken (11)
När Leonard Vermin skrev den gula anteckningsboken, i Berlin, hade han förmodligen inga tänker varför han valde gul. Svart skulle i alla fall ha passat bättre...


Så, nu har vi träffat Lars Gustav Selén som är förälskad i Carla. Han skulle resa med henne till London, men han blev sjuk och kan inte avresa. Istället resar hon med den här Leo! Till råga på allt stannar de i London...
Nästa vecka läser vi att Lars Gustav Selén börjar skriva för att lindra sin sorg.

fredag 9 november 2012

Håkan Nesser Del 1 Himmel över London kap.24-31


"Gränslandet mellan dröm och verklighet, är det så döden ser ut?"

Ett mycket svårt oväder drar över London och Irina väcks upp av en smäll...

Kapitel 24 Milos
Milos Skrupka lämnar Hotel The Rembrandt för att träffa sin väninna Leya. På väg tänker han om sin avliden mor. Efter hennes död har Milos då och då inbillat sig " att hon kanske hade haft något slags fredad sektor av sitt liv som hon inte delade med sig av till någon annan. Att hon behövde det. Hur det än låg till med dessa saker, så hade Carla Skrupkova varit familjens nav."


Kapitel 25
Milos och Leya tar en vandringstur när en man kommer och ställer sig framför dem. En galning, tänker Milos. " Richard, gå härifrån" säger Leya. Det verkar vara hennes föredetta och en mycket svartsjuk paranoid människa. Han kan bli våldsam, varnar Leya, särskilt mot "andra hanar".


Kapitel 26 Gregorius Irina
På väg tillbaka till Hotel The Rembrandt krockar Gregorius med en kvinna som heter Paula McKinley och skälet till att de stöter ihop är att hon befinner sig i ett tillstånd av panik. Hon måste resa till Dublin eftersom sin mor har råkat ut för en olycka. Hon ber Gregorius, som har just presenterat sig själv som Paul F. Kerran, att ta hand om hennes hund, en schäfer och "han är inte världens enklaste hund"... Gregorius och hunden stannar i Paulas lägenhet medan hon flyger till Dublin. Gregorius tar några whiskey och sover snart.


Kapitel 27
Irina Miller, som ligger i sängen i Hotel The Rembrandt, kan inte sova och börjar läsa i en bok som heter "En sömngångares bekännelser" av någon som heter Steven G. Russel. Irina läser i denna bok sin egen historia. Det är egendomligt...nästan en sådan där utomkroppslig nära-doden-position som hon hört talas om. När hon förtsätter i boken och läser vidare svimmar hon. Hur är det möjligt att den här boken vet att hon har en kalas i morgon och att "den där middagen imorgon kommer inte att sluta väl?”.
 

Kapitel 28 Leonard, den gula anteckningsboken (6)
November 1968.

Leonard har som hemligt uppdrag att åka tåg till Bristol för den tjeckiska säkerhets polisen eller de tjeckiska motståndsrörelsen, han vet fortfarande inte. I ett hus ute på heden i närheten av staden Bristol träffas Leonard en man som heter "Wolf". Han har någon sorts karisma, en skalbagge som tatuering längst ut mot tinningen och breda käkar. Leonard får som uppdrag att leverera två plastcylindrar till någon.

 
Kapitel 29
"Helvete också" viskar hon...
Gränslandet mellan dröm och verklighet, är det så döden ser ut? undrar Leonard.
Han drömmer igen att han är den där mannen som kallas för Lars Gustav Selén, som bor i staden K. Han sitter vid en skrivbord och senare möter han en kvinna som visar sig vara naken under badrocken. De har sex med varandra när någon öppnar dörren. "Helvete också" viskar hon, och lägger ett pekfinger över Lars Gustavs Seléns läppar och leder ut honom på balkongen. Det är i det här tillståndet att Maud hittar den naken Leonard Vermin några timmar senare.

Kapitel 30 Leonard, den gula anteckningsboken (7)
Leonard reser till Hampstead med plastcylindrarna enligt instruktioner från Wolf. Han tänker att det är nog med "dessa egendomliga uppdrag, chiffrerade meddelanden, dessa luggslitna öststatare och ljusskygga överlämnanden". Just när han har tänkt sig att det här får vara slut stormar fyra civilklädda polismän i trädgården och hämtar Leonard. Senare förhörs han under några timmar på Scotland Yard och släppas fri. Inte förrän i slutet av januari får Leonard ett nytt livstecken från Carla: "5 februari, kanske blir det sista gången", skriver hon.

 
Kapitel 31 Himmel över London
25 september, klockan 03.46
Ett mycket svårt oväder med åskbyar drar över London och Irina väcks upp av en smäll när en blixt träffar staden. Hon minns att hon mådde illa efter hon hade läst i den här boken av Russell. Hon förtsätter att läsa och igen läser hon saker i boken om hon själv som är helt omöjligt att veta...

På andra sidan väggen i samma hotell ligger Milos och Leya i sängen. Milos är lycklig.


..ligger Milos och Leya i sängen.
Samtidig, bara en mile åt nordost, är läget ett annat: ”Ut!” tänker Gregorius alias Paul F. Kerran. ”Ut med hunden”, där han skulle hålla ett ögon på. Ute på gatan märker Gregorius att han har glömt att ta med sig någon nyckel. Regnet vräker ner när Gregorius bestämmer sig att gå tillbaka till The Rembrandt. Hunden följer honom.



På fem minuters promenadavstånd från The Rembrandt ligger Richard, Lyas före detta, klarvaken i sitt hotell. Han ska hämna sig. Leya är hans flickvän. Milos måste dö!

 
Nästa vecka träffar vi den svenska Lars Gustav Selén.
Han blev förälskad i en kvinna som heter Carla. Det är egendomligt eftersom Leonard Vermin är också förälskad i en Carla. Handlar det kanske om samma person? 
Och lite mer om den gula anteckningsboken.