söndag 29 juli 2012

Borta Bäst - Sara Kadefors Del 3


 



Kapitel  13-34

Sylvia går målmedvetet mot Lisbets sovrumsdörr och trycker försiktigt ner handtaget. Det finns en outtalat regel mellan kvinnorna att Lisbets sovrum är privat område. När hon drar ut en låda i ett skrivbord hittar hon en liten påse med ett vitt pulver, en spruta tillsammans med en rem. ”Jag sjunker ner på stolen. Jag visste, ändå gör det ont. Lisbets tunna armar med den där nålen i”.


 
Senare kommer Lisbet tillbaka. Sylvia säger att hon har upptäckt att hon är en knarkare. Lisbet, i sin tur, avslöjar Sylvia. ”varför bor du här egentligen? Tror du verkligen att jag går på dina historier? Du har väl ingen man, eller något jobb? Du har väl ingenting, eller hur? Du är inte klok”, säger Lisbet och reser sig upp. ”Du är fan galen”.

I biblioteket möter Sylvia en kvinna som arbetar här. Hon heter Astrid och är mycket besviken att läsarna väljer ”bara en massa skit”. Sylvia förstår inte varför hon är så sur. ”Hon får arbeta med det som är hennes passion. Ändå klagar och gnäller hon, ändå är hon trött och uppgiven. Astrid behöver inte frysa. Hon har råd, hon är en kvinna som människor ställer frågor till, en kvinna med en uppgift i livet. Ändå upplever hon att ingen lyssnar. Det är märkligt”.

Efteråt visar det sig att Astrid blir sjukskriven tills vidare. Hon är ensam och utmattad.


När Sylvia åker tillsammans med Astrid till staden möter hon en gammal vän, Alice. Alice är mycket oroligt att Sylvia har flyttat bort. Hon vet vad Sylvia har gjort men vill ändå behålla vänskapen. Sylvia kan inte handla situationen och ger sig av.

Sylvia har stulit grejer, men det ger henne ingen tillfredsställelse längre.
Tvärtom, hon skäms över vad hon har gjort. Nu hon har slutat stjäla kan hon inte bidra med något till Lisbets hem längre. Som kompensation hjälper hon med att ta emot kunder när Lisbet är borta eller sova. En dag kommer en knarkleverantör. Han heter Reza och de betraktar varandra med respekt. Sylvia inser nu att det är för enkelt att döma människor utan att åtminstone försöka att förstå deras värld.





Micke, en knarkare och vän till Lisbet, har föreslagit att han ska laga Sylvias bil. Ändå litar Sylvia inte på Micke. Hon är rädd att hon inte ska se tillbaka sin bil.



En dag ringer dörrklockan: två polismän kommer att hämta Lisbet och Sylvia. Grannarna har klagat att det var stökigt i lägenheten och att det fanns knarkare.

De hittar knark i lägenheten och både damer förs till polisstationen. Sedan blir Sylvia förhörd. Hon blir häktad och måste stanna i en cell i polishuset.

Nästa dag upprepas förhöret. Sylvia är misstänkt för att ha sålt knark åt människor i Lisbets lägenhet.

Senare får Sylvia besök i polishuset; det är Paul, hennes make, och Jonna, deras dotter.
Sylvia vill inte ta emot besöket; hon orkar just inte.












Nästa vecka läser vi varför Sylvia har råkad i den här situationen. Vad har hon gjort?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar