lördag 1 december 2012

Håkan Nesser Del 3 + 4 Himmel över London kap.45-52

"Jag känner mig orolig" säger Maud.
"Jag håller på att dö" svarar Leonard.




Gregorius mitt i natten i London
Kapitel 45 Gregorius
Gregorius står på gatan i London. Han har den här förbannade hunden med sig. Klockan är fyra, mitt i natten. Inte en människa i sikte. Regnet tätt som ett vattenfall. Eftersom han har glömt nycklen till lägenheten, har han inget annat val att gå tillbaka till The Rembrandt. Dock hundar är inte tillåtna i hotellet. Men han smugglar hunden in i hotellet och snart är allt under kontroll igen.



Kapitel 46 Irina
Irina vaknar och ser den där förbannade boken på golvet. Hur är det möjligt att allt hon läser i boken om henne själv är sant? Det är egendomligt och växer rädslan...


Kapitel 47 Milos
Milos lämnar The Rembrandt
Milos Skrupka lämnar The Rembrandt för en promenad genom parkerna före lunch med Leyla, som gick till arbetet på morgonen. Han följs av Richard, Leylas före detta och psykiskt sjuke ex-make.

 
Kapitel 48 Maud
Det ligger ett meddelande på Mauds säng: "har beställt en bil till klockan sex."

Klockan sex? Middagen skulle ändå börja klockan åtta? De skulle vara på plats nästan två timmar för tidigt...vad är det Leonard planerar?


Kapitel 49 Leonard
Idag fyller han 70 år. Leonard går till sin advokat och ser till att allt är som han begärde. "Vi ses ikväll, klockan åtta."

Sedan kommer han tillbaka, den här Lars Gustav Selén.
Deras identiteter flyter ihop:
”han är jag och jag är han. Han är identisk med mig själv, den stora skillnaden är att jag, det vill säga han, befinner sig i London. Han/jag har tillbringat en natt tillsammans med Carla för mer än trettio år sedan och nu är vi i tunnelbanan och ett ung par kom emot oss och jag får för mig att det är jag själv och Carla en gång för länge sedan. Jag vill trycka undan denna bisarra inbillning. Nu hoppar de ner på spåret: Carla och min egen person, för tillfället i skepnad av någon annan Leonard.”
Sedan vaknar han.

"Jag känner mig orolig" säger Maud.
"Jag håller på att dö" svarar Leonard.
 

Kapitel 50 Leonard den gula anteckningsboken (14)
Tågstation i Prag
Leonard är plötsligt en förmögen man när han säljer sin del av ett patent han hade köpt några år tidigare. Det första livstecknet från Carla, efter att hon har åkt tillbaka till Prag, kommer mars 1973: arton månader har han väntat och gett upp hoppet. Det är ett brev han får och i stort sett en kärleksförklaring och en uppmuntran för att komma till Tjeckoslovakien.

Leonard får ett besked från ambassaden att han har inresetillstånd till den socialistiska republiken 1974 och snabbt köper han en tågbiljett till Prag.

 
Kapitel 51
Lars Gustav Selén ankommer i London och bokar in sig i Queens Hotel. Han är drygt sextio år och han inser att sitt liv kan betraktas som torftigt. Det avtryck han ändå avser att lämna är sin roman. Han börjar undersöcka London genom att vandra genom staden och alla sina sevärdheter.
 
Kapitel 52
Lars Gustav Selén sitter i en krog när han kommer i samspråk med en man. De talar om tidningen “The Spiff”. Det visar sig att mannen också känner till Leonard.
Vi läser också att Lars Gustav Selén avsiktlig tappar sin plånbok så att Irina inte har det svårt att hitta den (se kapitel 16).
 
Så, den svenska Lars Gustav Selén har ankommit i London. Han måste förtsätta att skriva sin stora London roman. Nästa vecka läser vi att Gregorius är misstänkt för att han har stulit den här hunden. Han ska följa med till polisstationen. Systern Irina är orolig. Hon vill inte vara med längre. Och vad händer med Milos?


 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar