fredag 14 december 2012

Håkan Nesser Del 6 Himmel över London kap.61-68

"Det här är inget födelsedagskalas, det är ouvertyren till en begravning!"



Leonard ska ha sitt födelsedagskalas i Richmond-London
Kapitel 61
Lars Gustav Selén har undersökt  allt för sin stora London roman. Nu närmar han sig en punkt, ett slags sanningens minut. Medan han skriver och korrigerar kan han uppfatta hur sina karaktärer, dessa konstruerade individuer, dessa fiktiva, men i hans ögon fullödiga människor, alltså, i någon mening tycktes befinna sig i rummet bakom hans rygg.   Ja, faktiskt; de står där och håller andan. Håller andan och bevakar. Den tystnad som kommer från en grupp människor, vars egen existens är ifrågasatt och som står och återhåller sin andning i spänd förväntan är omöligt att ta miste på.

 
Berättaren styr läsaren, berättelsen styr berättaren.
 

Kapitel 62
Irina och Gregorius kör till Richmond utan Milos

Irina Miller hjälper sin bror, som är på polisstationen, genom att ge ett passnummer. Sedan släpps han fri och återvänder till The Rembrandt. Tretton minuter senare går han ut genom entrén tillsammans med sin syster till en väntande taxi. ”Vi inväntar en tredje passagerare” påstår chauffören. ”En mr Skrupka.”


Men ingen mr Skrupka dyker upp och klockan 7.40 pm lämnar den svarta Bentleyn hotellet.


Kapitel 63
Maud är orolig. Hon förstår inte vart de kör. Leonard har bytt restaurang och nu kör de till Richmond, en stadsdel i sydvästra London.


Kapitel 64
Leya hittar Milos i St. Mary's Hospital
Leyla upptäcker att Milos är i St Mary’s Hospital in Paddington. ’Leya!”ropar han när hon kommer in i rummet. Milos tror att han blev attackerad. Sedan kör de taxi tillbaka till The Rembrandt och det tar bara liten tid att få reda på vilken taxibolag har kört till vilken adress. Sedan åker de till födelsedagsfesten för att träffa Milos  ’välgörare’.


Kapitel 65
Milos kommer inte inhåg allting. Han ska komma till kalaset med ett bandage om huvudet. Leyla och Milos älskar varandra mycket. Leyla, som misstänker sin före detta make att han har sluggit ner Milos,  skickar ett sms till någon som har hittad Milos mobiltelefon att de är på väg till Terracotta Restaurant i Richmond. Hon vet inte att sin föredetta är bakom sms-en...


Kapitel 66
Terracotta Restaurant i Richmond är känd mellan finsmakare. Man har bara plats för femton personer och Leonard har bokat hela ställen. Han och Maud kommer in och bara ett par minuter senare anländer Fjodor Prendergast, vän och advokat till Leonard. Gregorius och Irina dyker upp strax före halv nio. Irina ser blek ut; Gregorius orakad och full. Leonard upptäcker att det saknar en person. "Skrupka" säger Leonard. "Varför åkte han inte med er?"

Man går till bords utan att invänta någon mr Skrupka.

Irina tänker att de sitter i ett gravkammare, Maud tycker för ett ögonblick att Leonard ser ut som greve Dracula, och Prendergast som en sjörövare eller en gammel nazist.

Klockan nio knackar det på dörren och Milos med en vit turban om huvudet gör entré.

"Mitt namn är Milos Skrupka. Jag beklagar att jag är en smula sen, men jag råkade ut för ett överfall."
"Vad fan gör han här" tänker Gregorius.
"Varsågod och ta plats" säger Leonard.
"Ja, då är vi alltså fulltaliga, spelet kan börja."
 

Kapitel 67
Lars Gustav Selén sitter på fel restaurangen. Någonting har gått fel. Var är alla andra? Leonard skulle ha sin födelsedagkalas här, så hade han skrivit det i sin roman. Han tillkallar kyparen och frågar honom vart gruppen tog vägen. "Mr Vermins bord avbokades för två dagar sedan", förklarar kyparen. Lars Gustav Selén förstår inte. Hade han tagit med sig datorn eller någonting anteckningsbok till restaurangen, så kunde han kontrollera den sista texten från sin roman. Men vad betyder det att hela gänget vägrade dyka upp till det avgörande kapitlet? Det måste vara Leonard som låg bakom det hela, den evigt förbannade Leonard Vermin, som han, Lars Gustav Selén, hade skänkt så mycket liv. På något vis hade han slitit sig fri på gravens rand. Vad annars? Eller?

De har bara bytt lokal!, tänker Lars Gustav Selén. Han vinkar in en taxi och ber chauffören att köra så fort som möjligt till The Rembrandt. När han anländer i hotellet ber han receptionisterna om information om vart gästerna tog vägen, men samtidigt känner han ett plötsligt hugg av hopplöshet. Läget behöver analyseras. Vad har hänt med de försvunna karaktärerna?

Vad är det nu? En ny gränslinje mellan fiktion och verklighet?


Kapitel 68
På Terracotta Restaurangen i Richmond är stämningen spänd. Bara Milos verkar vara tillfreds med situationen. Irina ser förskrämd ut, Gregorius har ett djupt V mellan ögonbrynen och Maud känner hur en avvaktande misstänksamhet vilar över bordet. Enligt Maud känner det om de står på katastrofens rand.



Leonard harklar sig omständligt och högljutt.
"Slutet är nära!"
"Det här är inget födelsedagskalas, det är ouvertyren till en begravning!"
"Inom ett par timmar kommer jag att vara död."
"Skål och väl bekomme, era lycksökare!"


Nu är alla personer tillsammans på restaurangen och Leonard förklarar att han ska dö inom ett par timmar. De anhöriga är oroliga. Det tickar en bomb någonstans...
Nästa vecka läser vi att en kula träffar någon vid bordet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar