fredag 10 maj 2013

Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street kap.28-32

På väg till Meredith

















 







28.
Erik hyr en Chrysler Cruiser strax efter klockan åtta på lördagsmorgonen för han vill köra norr upp till den lilla byn Meredith. Erik stannar i den lilla platsen Delhi och hittar ett café, Buffalo Zack's.
"Ursäkta", säger Erik till värdinnan, "Jag är på jakt efter två kvinnor, det rör sig om en mor och hennes dotter och det finns anledning att förmoda att de befinner sig någonstans här i trakten."


Erik stopper tillbaka sina fotografier av Winnie och Sarah i plånboken när kvinnan skakar på huvudet. "Sorry."

När Erik lämnar cafét följs han av en av öldrickarna som satt i lokalen. Mannen frågar om han skulle få titta på de här fotografierna och Erik plockar upp fotona av Winnie och Sarah igen.

"Om jag vore du skulle jag ta en runda över Haughtaling Hollow."
Sedan reser mannen sig hastigt och försvinner snabbt.


29.
Erik tycker att det låter sinistert, Haughtaling Hollow Road, och tänker att det skulle passa bra i en B-skräckfilm. När han når Haughtaling Hollow Road och kör vidare tar vägen plötslig slut. Han kliver ur bilen och ser ett flertal skyltar som förklarar att främlingar inte är välkomna. Plötslig hör han ljudet av gevärsskot, inte bara ett, ett halvdussin åtminstone och Erik förstår att han befinner sig på fientlig territorium. En gråsvart orm ringlar över en trång vändplan och Erik bestämmer sig att köra tillbaka till cafét Buffalo Zack's.

Erik frågar värdinnan vem den öldrickande mannen var som gav honom information om Haughtaling Hollow Road.

"Fred Sykes", säger hon, "han heter Fred Sykes."
Sedan tillfogar hon: "Bor borta i Timberton."

Men Erik förmår inte att köra till Timberton: dessa okända platser och människor i detta främmande landskap oroar honom och skrämmer honom. Den trygga bilden av Manhattan är alltför lockande och Erik börjar köra tillbaka till New York City och fortsätter hem till Carmine Street. På golvet innanför ytterdörren ligger ett kuvert med Winnies namn.
Det finns ett meddelande:
 
Vi är i stan ett par dagar.
Bor på Washington Square Hotel.
Vänliga hälsningar, Barbara och Fingal Kripnik.

Det dröjer några sekunder innan Erik lyckas komma ihåg vilka de är: Barbara är en av Winnies mammas kusiner och bor i staten Montana.

30. Saaren
När Erik hittade Winnie i badkaret den 7 maj 2006, vistte han inte om han någonsin skulle få kontakt med henne igen. Han förstod nästan omgående att hon var vid liv, men han hade ingen aning om huruvida hon skulle klara sig eller inte. I alla fall var det någonting avgörande som inträffade med honom under denna tidsperiod. Han vet inte vad, men han vet att.

Erik, som är författare, har försökt att fånga känslan, förnimmelsen, i ord, men han har aldrig lyckats.

31. New York
Erik stöter ihop med Frederick Grissman, sin personliga tränare på gymmet där han går, och blir inbjuden för en brunch med några stycken. Han följer med och en av personerna verkar ha ett hus i närheten av Meredith. Erik får bo i deras hus för några dagar och när han lämnar cafét har han en nyckel och ett papper med instruktioner i fickan.

Han bestämmer sig för att göra ett nytt besök uppe i trakten i någon av de närmaste dagarna.

32.
Carmine Street NYC
Det ringer på dörren i Eriks lagenhet i New York, Carmine Street. Det visar sig vara Winnies släktingar, Barbara och Fingal Kripnik som är för tillfället i New York och vill också träffa Winnifred.

"Du menar Winnie?" frågar Erik.
"Hon heter egentligen Winnifred."

Det framgår att Winnie hette egentligen Ursula Winnifred Fischer och hon förlorade inte sin dotter i någon bilolycka, påstår Barbara Kripnik.



"Du har nog inte blivit riktigt informerad i det här", säger Barbara.
"Det var ingen olyckshändelse att dottern dog. Han dödade henne."
"Vem?" vill Erik veta, medan metallsmaken på tungan återkommer.
"Aron Fischer. Hennes man. Han dödade flickan och han försökte döda Ursula också. Men hon kom undan, det var en fruktansvärd historia. Ja, Aron Fischer hette han."
"Hette?" frågar Erik.
"Heter", antar Barbara Kripnik.


Nästa vecka blir det en sammanfattning om kapitel 33-39:
"Ett gevär?" säger Erik.
"Ja, för fan. En redig gammal Remington Shackville. Dubbelpipig.
Man måste kunna försvara sig."
"Tack men..."



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar