 |
| På väg till Meredith |
28.
Erik hyr en Chrysler Cruiser strax efter klockan åtta på lördagsmorgonen för han vill köra norr upp till den lilla byn Meredith. Erik stannar i den lilla platsen Delhi och hittar ett café, Buffalo Zack's.
"Ursäkta", säger Erik till värdinnan, "Jag är på jakt efter två kvinnor, det rör sig om en mor och hennes dotter och det finns anledning att förmoda att de befinner sig någonstans här i trakten."
Erik stopper tillbaka sina fotografier av Winnie och
Sarah i plånboken när kvinnan skakar på huvudet. "Sorry."
När Erik lämnar cafét följs han av en av öldrickarna som
satt i lokalen. Mannen frågar om han skulle få titta på de här fotografierna
och Erik plockar upp fotona av Winnie och Sarah igen.
"Om jag vore du skulle jag ta en runda över
Haughtaling Hollow."
Sedan reser mannen sig hastigt och försvinner snabbt.
29.
Erik tycker att det låter sinistert, Haughtaling Hollow
Road, och tänker att det skulle passa bra i en B-skräckfilm. När han når
Haughtaling Hollow Road och kör vidare tar vägen plötslig slut. Han kliver ur
bilen och ser ett flertal skyltar som förklarar att främlingar inte är
välkomna. Plötslig hör han ljudet av gevärsskot, inte bara ett, ett halvdussin
åtminstone och Erik förstår att han befinner sig på fientlig territorium. En
gråsvart orm ringlar över en trång vändplan och Erik bestämmer sig att köra
tillbaka till cafét Buffalo Zack's.
Erik frågar värdinnan vem den öldrickande mannen var som
gav honom information om Haughtaling Hollow Road.
"Fred Sykes", säger hon, "han heter Fred
Sykes."
Sedan tillfogar hon: "Bor borta i Timberton."
Men Erik förmår inte att köra till Timberton: dessa
okända platser och människor i detta främmande landskap oroar honom och
skrämmer honom. Den trygga bilden av Manhattan är alltför lockande och Erik
börjar köra tillbaka till New York City och fortsätter hem till Carmine Street.
På golvet innanför ytterdörren ligger ett kuvert med Winnies namn.
Det finns ett meddelande:
Vi är i stan ett par dagar. Det finns ett meddelande:
Bor på Washington Square Hotel.
Vänliga hälsningar, Barbara och Fingal Kripnik.
Det dröjer några sekunder innan Erik lyckas komma ihåg vilka de är: Barbara är en av Winnies mammas kusiner och bor i staten Montana.
30. Saaren
När Erik hittade Winnie i badkaret den 7 maj 2006, vistte
han inte om han någonsin skulle få kontakt med henne igen. Han förstod nästan
omgående att hon var vid liv, men han hade ingen aning om huruvida hon skulle
klara sig eller inte. I alla fall var det någonting avgörande som inträffade
med honom under denna tidsperiod. Han vet inte vad, men han vet att.
Erik, som är författare, har försökt att fånga känslan,
förnimmelsen, i ord, men han har aldrig lyckats.
31. New York
Erik stöter ihop med Frederick Grissman, sin personliga
tränare på gymmet där han går, och blir inbjuden för en brunch med några
stycken. Han följer med och en av personerna verkar ha ett hus i närheten av
Meredith. Erik får bo i deras hus för några dagar och när han lämnar cafét har
han en nyckel och ett papper med instruktioner i fickan.
Han bestämmer sig för att göra ett nytt besök uppe i
trakten i någon av de närmaste dagarna.
32.
.jpg) |
| Carmine Street NYC |
"Du menar Winnie?" frågar Erik.
"Hon heter egentligen Winnifred."
Det framgår att Winnie hette egentligen Ursula Winnifred
Fischer och hon förlorade inte sin dotter i någon bilolycka, påstår Barbara
Kripnik.
"Du har nog inte blivit riktigt informerad i det
här", säger Barbara.
"Det var ingen olyckshändelse att dottern dog. Han
dödade henne.""Vem?" vill Erik veta, medan metallsmaken på tungan återkommer.
"Aron Fischer. Hennes man. Han dödade flickan och han försökte döda Ursula också. Men hon kom undan, det var en fruktansvärd historia. Ja, Aron Fischer hette han."
"Hette?" frågar Erik.
"Heter", antar Barbara Kripnik.
Nästa vecka blir det en sammanfattning om kapitel 33-39:
"Ett gevär?" säger Erik.
"Ja, för fan. En redig gammal Remington Shackville. Dubbelpipig.
Man måste kunna försvara sig."
"Tack men..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar