Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street kap.40-slut



New York, North River

40.
Dörren öppnas och Aron Fischerman och Winnie Mason kommer ut på verandan. De kliver i en bil och försvinner ner mot Haughtaling Hollow Road.



Meredith

Erik reser sig och spanar över gårdsplanen bort mot huset. Han lyfter upp sitt tunga gevär och försöker kalkylera risker. Det måste vara tre personer kvar därinne: Tom Fischerman, sonen Jeff Fischerman och Sarah.

Dörren uppe på verandan går upp på nytt.

Tom Fischerman.
I nästa ögonblick kliver också Jeff Fischerman ut på verandan. Skottet låter öronbedövande och det träffar Tom Fischerman mitt emellan skulderbladen.

Jeff Fischerman stirrar på Erik, tar sig försiktigt ner på gårdsplanen, passerar Erik på mindre än fem meters håll och förtsätter utefter skogsväggen ned mot Haughtaling Hollow Road.

Erik står kvar i fem minuter. Det finns ingen anledning att göra detta, men han har svårt att röra sig. När Erik äntligen börjar gå över gårdsplanen upp mot huset passerar han Tom Fischermans tunga kropp i gruset, och han undertrycker en impuls att böja sig ner och röra vid den.

41.

Erik drar upp dörren och kommer in i huset. Han stänger dörren bakom sig och lyssnar efter ljud. Om Erik räknat rätt är det bara han och hans dotter som befinner sig i huset. Sarah och han, han och Sarah. Erik tar sig långsamt uppför trappan och han kommer upp till en trång korridor. Erik har inte svårt att hitta det rätta rummet och han uttalar försiktigt hennes namn.

"Sarah."

Inget svar, inte ett ljud därinifrån.

"Sarah, det är jag. Pappa."

"Pappa?"

Rösten är så svag att han nätt och jämnt uppfattar den.

"Sarah, jag har kommit för att ta dig härifrån. Allt kommer att bli bra nu."

Erik lägger gevärskolven mot axeln och trycker av. Flisorna yr ur dörrträet, ett stort hål slits upp, och när Erik försiktigt vrider dörrhandtaget, glider dörren öppen.

Erik och Sarah står stilla och ser på varandra. Hon är bara sex år. Erik sträcker händerna mot henne och långsamt kommer hon emot honom. Erik lyfter upp henne och rörelse känns som en skapande-akt. Han drar upp sin dotter ur döden och föder henne tillbaka till livet.

Erik kommer fram till trappan och Sarahs huvud vilar tungt och tryggt mot sin axel.

Han hejdar sig och inser att det är Aron Fischer som riktar sitt vapen mot dem. Det är en tung, matt glänsande revolver.

Han har kommit tillbaka.

"Mr Steinbeck", säger han. "Så trevligt att se er, men jag tror bestämt ni gjort intrång."

Skottet träffar Erik. Skriket som är det sista han uppfattar kommer från Winnie, sin hustru, och det liknar inget annat ljud han någonsin hört.

Därefter mörknar allt. Och tystnar.

42.

Det är på sjukhuset Erik befinner sig. Lukterna tränger igenom. Doften från Eriks egen kropp. Men han känner inte igen den. Det är något mankemang med hans kropp. Erik tror den tar slut någonstans i höjd med magen.
 

Del IV

43.
North River. Floden som flyter åt två håll. Sensommaren hänger kvar. Erik har en filt över benen. Den behövs inte för värmens skull, det är mera en sorts diskretion. Winnie skjuter honom sakta framåt. Emellanåt sitter Sarah i hans knä. Mr Edwards går vid sidan av; det är första gången de träffas efter att Erik hamnade i rullstol.

"Det är över nu, men det är riktig att han bröt nacken. Jag sköt den ena och bröt nacken av den andra", säger Erik.

De förflyttar sig under tystnad en stund och tittar över floden...

 

 

 

Jag hoppas att du har läst den hela sammanfattningen med glädje!
Nästa veckor blir det ännu mer från Hans Luthman: Svenska Idiom bokstav I och senare J.
Med vänliga hälsningar,
Fop