Loke Nyberg: Dig som aldrig blev

En annan känslig visa från Loke Nyberg är ”Dig som aldrig blev” om ett barn som inte föddes och en man som inte blev far.

Dig som aldrig blev

Det känns som att jag inte borde sörja.

Varför sakna nåt man ändå aldrig får?

Som en saga som man aldrig låter börja.

Som en gäst vid dörren som aldrig knackar på utan vänder om och går.

Och allt jag hade förut finns ju fortfarande kvar.

Så bara fortsätt vara det vi alla en gång var.

Som en känsla av en dröm man inte minns.

Som att bränna upp en oskrapad lott.

Som att längta efter nån som inte finns.

Som att stå på perrongen utan biljett och vänta på ett tåg som redan gått.

Som att fråga när man inte tänker vänta på nåt svar.

Bara fortsätt vara det vi alla en gång var.

Men aldrig ska du behöva sakna.

För dig ska livet aldrig gå för fort.

Och aldrig ska du behöva vakna

och sitta naken i sängen och se dig omkring och undra vad fan du gjort.

Nej, var du nu än är så är du osårbar.

Så bara fortsätt vara det vi alla en gång var.

Stjärnor tänds till liv när himlen vänder.

De målar om den ifrån svart till mörkdjupt blå.

Känns som jag når dina mjuka små händer.

Och fast jag inte borde det så saknar jag ändå.

För jag tror nog, nej jag vet, du skulle varit underbar.

Men bara fortsätt vara det vi alla,

fortsätt vara det vi alla var.

Till dig från den som aldrig blev din far.

På holländska:

Aan jou, die nooit kwam

Het voelt alsof ik geen verdriet zou moeten hebben

Waarom iets missen dat men toch nooit krijgt?

Als een sprookje, dat men nooit laat beginnen

Als een gast aan de deur, die nooit aanklopt maar zich omdraait en gaat

Alles wat ik daarvoor had is er immers nog steeds

Dus maar doorgaan te zijn wat wij allen eens waren

Als een gevoel van een droom, die men zich niet herinnert

Als het verbranden van een ongekrast lot

Als het verlangen naar iemand die niet bestaat

Als op het perron wachten zonder biljet op een trein die al vertrokken is.

Als het vragen terwijl men niet wil wachten op een antwoord

Maar doorgaan te zijn wat wij allen eens waren

Maar nooit zal jij hoeven missen

Voor jou zal het leven nooit tekort zijn

Nooit zal je wakker hoeven worden

en naakt in je bed om je heen kijken en afvragen wat je hebt gedaan

Nee, waar je nu ook bent, ben je onkwetsbaar

Dus maar doorgaan te zijn wat wij allen eens waren

Sterren worden tot leven gewekt als de hemel draait

Schilderen het van zwart naar diep donkerblauw

Het voelt alsof ik jouw zachte kleine handen bereik

En hoewel ik dat niet zou moeten doen, mis ik je evengoed

Want ik geloof, nee ik weet zeker, jij zou wonderbaarlijk zijn geweest

Maar doorgaan te zijn wat wij allen,

doorgaan te zijn wat wij allen waren

Aan jou, van degene die nooit jouw vader werd

Door: Loke Nyberg

Nästa gång  en tredje och sista låt av Loke Nyberg: Flykten från Sverige.

Vi hörs!

Fop Alers

Scandutch