tisdag 14 oktober 2014

Loke Nyberg: Dig som aldrig blev


En annan känslig visa från Loke Nyberg är ”Dig som aldrig blev” om ett barn som inte föddes och en man som inte blev far.

Dig som aldrig blev

Det känns som att jag inte borde sörja.
Varför sakna nåt man ändå aldrig får?
Som en saga som man aldrig låter börja.
Som en gäst vid dörren som aldrig knackar på utan vänder om och går.
Och allt jag hade förut finns ju fortfarande kvar.
Så bara fortsätt vara det vi alla en gång var.

Som en känsla av en dröm man inte minns.
Som att bränna upp en oskrapad lott.
Som att längta efter nån som inte finns.
Som att stå på perrongen utan biljett och vänta på ett tåg som redan gått.
Som att fråga när man inte tänker vänta på nåt svar.
Bara fortsätt vara det vi alla en gång var.

Men aldrig ska du behöva sakna.
För dig ska livet aldrig gå för fort.
Och aldrig ska du behöva vakna
och sitta naken i sängen och se dig omkring och undra vad fan du gjort.
Nej, var du nu än är så är du osårbar.
Så bara fortsätt vara det vi alla en gång var.

Stjärnor tänds till liv när himlen vänder.
De målar om den ifrån svart till mörkdjupt blå.
Känns som jag når dina mjuka små händer.
Och fast jag inte borde det så saknar jag ändå.
För jag tror nog, nej jag vet, du skulle varit underbar.
Men bara fortsätt vara det vi alla,

fortsätt vara det vi alla var.
Till dig från den som aldrig blev din far.




På holländska:

Aan jou, die nooit kwam
Het voelt alsof ik geen verdriet zou moeten hebben
Waarom iets missen dat men toch nooit krijgt?
Als een sprookje, dat men nooit laat beginnen
Als een gast aan de deur, die nooit aanklopt maar zich omdraait en gaat
Alles wat ik daarvoor had is er immers nog steeds
Dus maar doorgaan te zijn wat wij allen eens waren


Als een gevoel van een droom, die men zich niet herinnert
Als het verbranden van een ongekrast lot
Als het verlangen naar iemand die niet bestaat
Als op het perron wachten zonder biljet op een trein die al vertrokken is.
Als het vragen terwijl men niet wil wachten op een antwoord
Maar doorgaan te zijn wat wij allen eens waren


Maar nooit zal jij hoeven missen
Voor jou zal het leven nooit tekort zijn
Nooit zal je wakker hoeven worden
en naakt in je bed om je heen kijken en afvragen wat je hebt gedaan
Nee, waar je nu ook bent, ben je onkwetsbaar
Dus maar doorgaan te zijn wat wij allen eens waren


Sterren worden tot leven gewekt als de hemel draait
Schilderen het van zwart naar diep donkerblauw
Het voelt alsof ik jouw zachte kleine handen bereik
En hoewel ik dat niet zou moeten doen, mis ik je evengoed
Want ik geloof, nee ik weet zeker, jij zou wonderbaarlijk zijn geweest
Maar doorgaan te zijn wat wij allen,
doorgaan te zijn wat wij allen waren


Aan jou, van degene die nooit jouw vader werd

Door: Loke Nyberg




Nästa gång  en tredje och sista låt av Loke Nyberg: Flykten från Sverige.
Vi hörs!
Fop Alers
Scandutch

4 kommentarer:

  1. Wat een prachtig gedicht!

    SvaraRadera
  2. hej Fop,

    Loke Hyberg skriver i den här visan bland annat: Som att stå på perrongen utan biljett och vänta på ett tåg som redan gått. Wij in NL begrijpen dan dat de OV-chip niet werkt.

    MvH,
    Ruud O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag stod på perrongen, så ensam och fången (naar een lied van Jill Johnson)

      Radera