torsdag 20 november 2014

Nordens mystiska väsen: Skogsrået (del 2)

Skogsrået eller Huldran
I Nederländerna har vi inte så mycket kunskap om mystiska väsen, kusliga spöken, mörka gestalter, goda eller onda andar. Möjligen är vi, holländare, lite för prosaiska för allt detta, kanske har vi bara för lite natur i närheten för att utveckla en tro för övernaturliga figurer. I Norden är läget dock helt annorlunda....
På min blogg ska jag berätta lite mer om några mystiska väsen.
Del 2: Skogsrået

Skogsrået
Visserligen härskar den manliga Näcken över Nordens älvar, sjöar, bäckar och forsar, men det är Skogsrået som är härskarinna över de svenska och norska skogarna. Utan musikinstrument i det här fallet, men för övrigt lika mystiskt som hennes manliga gestalt.



Skogsrået: ett skogsväsen från förr
Skogsrået (Sverige) eller Huldran (Norge) är en vacker kvinna som bor i de djupa skandinaviska skogarna. Genom sin skönhet lockar hon godtrogna vandrare, kraftfulla skogsarbetare, och ensamma jägare som hon blir förtjust i. Hon är vackrare än alla de kvinnor man har någonsin sett. Hennes stora bruna rådjursögon och rävsvans, som ibland sticker ut under klänningen, betraktas bara när man är nära henne. Men det stora svarta hålet på hennes rygg, som liknar mest en rutten och urholkad trädstam, är någonting hon försöker dölja för männen hon lockar till sig.  Detta skäms hon för. Hon har förmåga att uppbringa både vacker sång och ett högljutt elakt skratt.
Men så länge man visar skogen och dess invånare respekt brukar skogsrået vara vänlig tillbaka.




Huldran eller Skogsrået är antingen prydligt klädd i kläder gjorda av skogens material eller så är hon helt naken; oskuldsfulla män blir lätt frestad av hennes skönhet. Gör man som hon behagar, så kan hon ge jägaren god jaktlycka. Jägaren kan ge henne en bit mat t.ex. Och genom att blåsa ner i bösspipan kan hon göra så att vapnet aldrig missar. Men akta dig! Skogsrået älskar karlar, kärlek och sex och förvrider vettet på mannen.
Den som har haft sexuellt umgänge blir ibland inbunden och kan förlora sin själ...


Skogsrået i vikingatiden
Vikingaguden Oden avskydde Skogsrået och när det hördes ett susande ljud från himlen var det Oden som for över himlavalvet i jakt efter att döda Skogsrået eller Huldran.


Skogsrået besöker en kolare i skogen. Lägg märke till svansen. 
Xylografi av Per Daniel Holm.


Ordet Skogsrået:
Också kallad Skogssnuva, Skogsfru, Skogsnymf  eller Skogsråndan på svenska eller Huldran på norska.

Nästa gång talar vi lite mer om Mylingen, barnet som dödades strax efter födelsen...
Hejdå,

Fop Alers

Scandutch

torsdag 6 november 2014

Nordens mystiska väsen: Näcken (del 1)


I Nederländerna har vi inte så mycket kunskap om mystiska väsen, kusliga spöken, mörka gestalter, goda eller onda andar. Möjligen är vi, Holländare, lite för prosaiska för allt detta, kanske har vi bara för lite natur i närheten för att utveckla en tro för övernaturliga figurer. I Norden är läget dock helt annorlunda....
På min blogg ska jag berätta lite mer om några mystiska väsen.
Del 1: Näcken


Näcken av Ernst Josephson
Näcken
1884 målade den svenska konstnären och målaren Ernst Josephson en tavla som visar en naken ung man som sitter i en fors och spelar fiol. Målningen heter “Näcken”och har sedan dess präglat den allmänna bilden av Näcken i Sverige.



Näcken: ett vattenväsen från förr
Näcken
Näcken är ett skandinaviskt naturväsen utan familj och barn, som lever i sötvatten som älvar, åar, tjärnar och sjöar i Sveriges inland. Näcken är mestadels manlig och spelar vanligen ett stränginstrument som fiol eller harpa. Han framställs både som en skön yngling med blommor i håret och som en ful gestalt med grodliknande trut. Näcken kan också förvandla sig till djur, oftast som en vit häst. Vanligast är dock en naken människa som vackert spelar fiol.

Figuren är känd från gammal nordisk folktro sedan fornnordisk tid, främst från sägner och folkvisor från Norge och Sverige.

Man kan lyssna till hans spelkonst när man offrar tre droppar blod, ett svart djur, snus, brännvin eller ett köttben i vattnet. Men det kan vara farligt att lyssna på näckamusik: tonerna förtrollar folk och får dem att hoppa i vattnet. Sedan lockar Näcken personer till sig för att dränka dem. Farligast är Näcken för kvinnor: de hamnar på sjöbotten och hörs aldrig mer av…

Näcken längtar efter att få komma in i himlen, vilket är omöjligt. Det är därför att hans musik är plågsamt sorglig. Han dränker människorna i sin avundsjuka över deras kontakt med Gud. Man kan “binda” Näcken i sjön genom att sticka ner en sax eller en kniv i vattenbrynet eller spottar tre gånger i vattnet och sen säga “jag binder dig”.


Ordet Näck
Ordet näck har ingenting med nakenhet att göra: Näck härleds från ett indoeuropeiskt ord, som betyder att bada, att tvätta sig, rena sig.
I Norge kallas Näcken för Nokken eller Nykken och i Finland Näkki.
Andra svenska namn på Näcken är kvarngubben, strömkarlen eller forskarlen.


Den moderna Näcken:
I byn Hackås, södra Jämtland, utser man årets gestaltning av Näcken genom en tävling vid eller i byns bäck. Den andra torsdagen i juli bedömer juryn musikaliskt nivå, deltagarens utstrålning samt trovärdighet med legenden. Tävlingen går ut på att man ska gestalta Näcken med eller utan instrument. Sen 2013 tillåts även kvinnor i tävlingen:
Kvinnlig näcken




Sarek, en svensk musikgrupp som bildades 2002 och upplöstes 2012 gjorde även en låt om Näcken:

Sarek: Bäckamannens brud
Sent en kväll i sommartid
Allt är tyst och andas frid
Då smyger hon när ingen ser
Forsen viskar hennes namn
Där sitter han i månens sken
En speleman uppå en sten
Så vacker men med sorgsen blick
Han som aldrig någon fick
Hon har inte en chans
Där hon virvlar runt i yrande dans  


I en brusande älv
Sitter spelemannen själv
Som en spelande gud
Väntar på sin vita brud
Men när ögonen fått färg
Utav vatten och av berg
Tar hon mot hans hand
Och hon lämnar för alltid land


Dansen går mot klippans kant 
Farlig mark som stupar brant
Och älven kräver sitt i natt
Hör den ropar hennes namn
Hon har inte en chans
Där hon virvlar runt i yrande dans


I en brusande älv
Sitter spelemannnen själv
Som en spelande gud
Väntar på sin vita brud
Men när ögonen fått färg
Utav vatten och av berg
Tar hon mot hans hand
Och hon lämnar för alltid land



Där i månskenets glans 
Syns en älva i en yrande dans
I sin brusande älv
Sitter bäckamannen själv
Men hans vitklädde brud
Har nu tagits mot av gud
För när ögonen fick färg
Såsom vatten och som berg
Tog hon näckens hand
Och kom aldrig mer i land


På holländska: 





Een late zomeravond
Alles is stil en ademt vrede
Dan sluipt zij, als niemand kijkt
De  stroomversnelling fluistert haar naam
Daar zit hij in het schijnsel van de maan
Een speelman op een steen
Mooi, maar met een verdrietige blik
Hij is altijd alleen
Zij maakt geen kans
Rondwervelend in een duizelingwekkende dans

In een bruisende rivier
Zit de speelman hier
Als een spelende god
Wachtend op zijn witte bruid
Maar als ogen kleuren
Van water en berg
Neemt zij zijn hand
En verlaat voor altijd het land

De dans nadert de afgrond van de rots
Gevaarlijk terrein, hellend en steil
En de rivier eist het zijne vannacht
Hoor hoe die haar naam roept
Zij maakt geen kans
Rondwervelend in een duizeligmakende dans


In een bruisende rivier
Zit de speelman hier
Als een spelende god
Wachtend op zijn witte bruid
Maar als de ogen de kleur krijgen
Van water en berg
Neemt zij zijn hand
En verlaat voor altijd het land


Daar in de glans van de maneschijn
Zie, een Elf in een duizeligmakende dans
In zijn bruisende rivier
Zit de speelman hier
Maar zijn bruid, met witte gewaden omhangen
Is al door god ontvangen
Want toen de ogen kleurden
Zoals van water en van berg
Nam zij näckens aangeboden hand
En kwam nooit meer aan land...










Nästa gång lite mer om den kvinnliga varianten: Skogsrået som också kallas för Huldra i Norge.
Skogsrået eller Huldran







































Vi hörs,
Fop Alers
Scandutch