fredag 9 januari 2015

Nordens mystiska väsen: Älvan (del 5)




I Sverige har de mycket mer kunskap om mystiska väsen, kusliga spöken, mörka gestalter, goda eller onda andar än vi, holländare, som kanske är lite för prosaiska för allt detta. Eller, möjligtvis har vi bara för lite natur i närheten för att utveckla en tro för övernaturliga figurer. I Norden är läget dock helt annorlunda....På min blogg berättar jag lite mer om några mystiska väsen.

 Del 5: Älvan

Näcken och Älvan
Älvan
Jag har redan talat lite om Näcken, Skogsrået och Mylingen; mystiska väsen som lever i den nordiska naturen. De här gestalterna är, som sagt, lika stor som ”normala” människor. Men det finns ju också övernaturliga väsen som är mycket mindre, liksom älvor...  

Enligt folktron är älvor småvuxna naturväsen,  oftast beskrivna som kvinnor, - men det finns manliga och könsneutrala älvor-, som bor i småbäckar, skogar, floder, källor, ängar, öppna fält eller mossiga myrmarker. De har sin boning t. ex. under rötter på heliga träd.

Älvor är små, otroligt vackra, blonda kvinnliga naturväsen som bär genomskinliga vingar på ryggen.  De klär sig ofta i vita klänningar och slöjor, om de överhuvudtaget har några kläder alls. Deras hy är som nyfallen vit snö.


Älvaringen
Älvalek av August Malmström
Man kan se älvor dansa i dimman i gryningen och skymningen eller under varma sommarkvällar.  De dansar ofta till musik av Näcken och de dansar i ring: i en så kallad ”älvaring”, häxring”” eller ”älvdans”. Även om älvorna tycks sväva när de dansar, gör deras fotspår rejäl skada på marken: älvaringarna är kala ringar på marken eller onaturligt gles växande gräs. Det är ett tecken att de har dansat där och ringen markerar deras revir. Ibland består ringen av svampar.
Det gäller att akta sig noga för dem: somnar man med huvudet i en sådan ring, blir man yr i huvudet och att kissa eller uträtta sina behov i en älvdans leder till sjukdom som eksem och olycka!

Kom! Ska vi dansa?
Ängsälvor av Nils Blommér 1850
Fastän älvor ser vackra ut, kan de vara ganska farliga: deras lynne gör att de gärna lurar människor i fördärvet, särskilt unga män som förblindas av deras skönhet. Älvorna vill gärna att man ska dansa med dem. De sträcker ut sina händer och bjuder till dans.  Men, om man tar en älva i handen, förlorar man greppet om tid och rum. Och om man låter sig förtrollas av deras dans och musik och vackra gestalt kan man visserligen få en härlig kärleksnatt, men tyvärr blir man sedan idiot för resten av sitt liv och stannar musiken kvar i öronen för evighet...
Man bör således undvika kontakt med älvorna om man kan.

Älvor har förmågan att förvandla sig till smådjur som fjärilar, skalbaggar eller skogsmöss.

Ordet älva:
Älvan som fjäril
Ordet älva kommer säkert ifrån ordet alf. Alver eller alfer var i den fornnordiska mytologin ett manligt naturväsen. I de medeltida balladerna sjöngs det också om älvor av manligt kön. På 1800-talet hade svenskarnas syn på älvor förändrats. Nu ansågs de vara onda varelser vars enda verkliga funktion var att krångla och orsaka irritation och sjukdomar till människor.
Den suggestiva bilden av dimslöjor som dansande älvor är en produkt av romantisk diktning.
Nutidens barnböcker har byggt upp en bild av älvor som goda vackra varelser som inte alls överensstämmer med de gamla sägner där älvor syns som sjukdomsspridare.

Finns det älvor i Sverige?
Det är bara att gå ut när det mörknar, och leta upp en lämplig äng eller dimmig skogsbäck för att bilda sig en egen uppfattning när det gäller älvornas existens...


Källor:
http://urplay.se/Produkter/166844-Mytologerna-Alvan



Nästa gång mer om Jätten!
Det låter ju jättebra, ellerhur?
Fop Alers
Scandutch

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar