torsdag 19 februari 2015

Sportlov i Sverige och Nederländerna


Sportlov i Sverige är ett lov som också kallas för vinterlov, vårvinterlov eller februarilov. Det är roligt att veta att begreppet sportlov har sitt ursprung i det så kallade kokslov. Koks - på holländska eller engelska cokes - är framställt stenkol. Det var Bränslekommissionen som införde kokslov för att spara på uppvärmningen av skolor i början av andra världskriget. Både  stenkol och koks användes som bränsle för att elda i städerna, och kostnaderna måste sänkas under  krigsåren. Genom att stänga skolorna några dagar under vintertid kunde man ju spara på bränsle.


Sälen
Eleverna var lediga i en vecka, och för att ge ungdomarna en meningsfull sysselsättning, helst för att de höll sig friska genom att motionera, organiserades aktiviteter som fokuserade på friluftsliv, antingen på hemorten eller i fjällen.  Från början var det meningen att barn från storstäderna skulle få möjligheten att resa till de svenska fjällen.

Senare, på 1950-talet, fanns det ett annat skäl för att stänga skolorna under senvintern: risken för infektioner på skolan var stor, och genom att stänga skoldörrarna för en kort tid kunde man försöka att förebygga sjukdomar bland eleverna. Sportlovet var fortfarande vanligast i städerna, men började spridas till landsbygden.


I slutet av 1950-talet fick sportlovet sitt genomslag i hela landet. Numera åker många svenskar till t.ex. Idre Fjäll, Åre, Sälen eller en av de många andra ljuvliga svenska orterna där man kan åka skidor, längdskidor, skridskor eller bara njuta av snön.


I Nederländerna är läget lite annorlunda. Här infördes de så kallade förårsferier (voorjaarsvakantie) eller “krokus semester” under 1970-talet. Det var mycket sällsynt att människor åkte till de schweiziska eller österrikiska bergen. Resan var dyr och folk hade  aldrig lärt sig att åka skidor eftersom det finns ju inga berg i det platta Nederländerna. När vintern var kallt nog åkte man skridskor i Holland; någonting som de flesta holländare är väldigt duktig på.


När jag var barn reste vi aldrig till Alperna eller Skandinavien; det fanns överhuvudtaget ingen som hade pengar nog för en sådan exklusiv upplevelse. Den första gången jag kände de klumpiga pjäxorna på fötterna var jag i tjugoårsåldern när min flickvän och jag reste till Sjusjoen, Norge. Allt var skönt, vackert, imponerande. Stjärnorna gnistrade överväldigande, stillheten var nästan skrämmande. Aldrig ska jag glömma ljudet av våra snöskor i den tjocka norska snön...kgrr...kgrr...kgrr.


Många år senare flög vi till Ivalo, Finland. Det var svinkallt ovanpå polcirkeln men oj, så vackert! Glaset i glasögonen sprängdes av kölden, jag fick en frusen vänster kind, men vi såg åtminstone en renhjord som långsamt men beslutsamt drog över fjällen! Senare på kvällen i den finska bastun var hettan ljuvlig och hälsosam.


Nu, när vi är en barnfamilj är jag glad över att vi åkte på sportlov så ofta vi kunde.  Att vistas i fjällen eller Alperna tillsammans med våra barn, som nu är tonåringar, är någonting som jag helst inte skulle vilja gå miste om.

Jag ska berätta en hemlighet: nu är det så att sportlov innebär för mig mer än just att kunna åka skidor. Sportlov i Sverige är mer än att bara glida så snabbt som möjligt från skidbackarna. Det är hele upplevelsen: den vackra naturen, den hälsosamma kölden, den ljuvliga bastun, den vänliga atmosfären... Men du, tyst nu om detta! Annars kommer hela värden nog att förstöra den svenska stillheten....



Nästa gång lite mer om en välkänd nordisk väsen som är jätte rik: trollet!

mvh,
Fop Alers

Scandutch

fredag 6 februari 2015

Nordens mystiska väsen: Jätten (del 6)


I Sverige har man kunskap om övernaturliga väsen, kusliga spöken, mörka gestalter, goda eller onda andar.På min blogg berättar jag om några mystiska väsen; Näcken, Skogsräet, Mylingen, Tomten, Älvan och fler.

 Del 6: Jätten

Audhumla av Nicolai Abildgaard (1790)
Jätten
Enligt den nordiska mytologin skapades världen från Ymers kropp. Ymer var en  ’preexistent’ jätte som hade skapats ur rimfrosten, liksom en ko med namnet Audhumla, som livnärde Ymer med sin mjölk. Gudarna Oden, Vile och Ve dräpte Ymer och tillverkade världen av hans kropp: av köttet blev det jord, av blodet vatten, av benen berg, av håret träd av huvudskålen himlavalvet och av hjärnan moln, och så vidare.


Vad är jättar?
Jätten av Goya (1808)
Jättar finns i många olika länder i alla tider. De anses som de första varelserna i kosmos. Jättar associeras med urtidens kaos och de vilda, otämjda naturkrafterna. De står i opposition med gudarna. Alla jättar är större än människor, men de kan vara av olika storlekar. Några är bara lite större än vanligt folk, andra är så stora att man kan stå på deras tår och tro att man har klättrat upp på ett berg! I Sverige betraktas de flesta jättar som dumma och elaka. De är lättlurade och för det mesta ganska enfaldiga. Jättarnas främsta fiende är åskan, som alltid slår ner i deras stenhårda skallar. De är också oerhört överkänsliga mot kyrkklockor.

Midgård
Jättar beskrivs som giganter som kan kliva över höga berg i ett enda steg; som brukar kasta klippblock flera mil, och som lämnar spår efter sig i landskapet i form av  jättegrytor, flyttblock och gravhögar

Världsträdet, Yggdrasil
Liksom de andra onda makterna i den fornnordiska mytologin har jättarna också sitt rike i Jotunheim, en värld som ligger bortom Midgårds gränser (Midgård är i nordisk mytologi den borg som bebos av människorna). 

I Jotunheim har jättarna en väldig fästning, kallad Utgård med den listiga jätten  Utgårdaloke som föreståndare. Utgårdaloke eller Skrymer var i nordisk mytologi kung i jättarnas rike Utgård.

I Midgård bor jättarna i mörka hålor eller vid jordens utkanter och ibland i de vilda fjällen. De älskar mörkret, i synnerhet är detta fallet med de kvinnliga jättarna, jättinnor,  som också kallas för mörkridor. De färdas omkring nattetid, ridande på ulvar, och bedriver det onda. Blir de överraskade av solens ljus, förvandlas de till sten. Guden Tor betraktas som en stor jättehatare.


Skrymer
Några - mer eller mindre - kända jättar:

Skrymer, eller Utgårdaloke, som var kung i jättarnas rike Utgård;

Skade, en jättinna, som blev jaktens och vinterns gudinna;

Gerd, en vacker jättinna, som blev hustru till Frejs. Hon förknippades med norrskenet;

Gunnlöd, en jättinna som försvarar skaldemjödet (= een soort honingwijn voor poeten);

Finn i Lunds domkyrka
Ägir, en jätte som härskar över havet.

Finn, en jätte som enligt sagan har byggt Lunds domkyrka. Förmodligen föreställer han bibelns Simson.


Folktron:
I folktron är en jätte en storväxt och stark varelse med människogestalt, oftast klumpig och korkad, ibland ond och lömsk, men ibland också trollkunnig och även vis. Jättar var ofta fientliga mot människor och gudar, men båda grupperna fick ibland hjälp och råd från jättarna och flera av gudarnas gemåler var jättar. De kallades också för resar, i synnerhet bergsresar (jämför det nederländska ordet för jätte: ”reus”).

Inom folktron levde föreställningen att jättar hade levat någon gång i forntiden men dött ut i samband med kristendomens ankomst. Då strider de under kristna tiden mot Kyrkan och kastar i sin förbittring stora klippstycken ("jättekast") mot kyrkorna, eftersom de inte kan tåla klockklangen.



Ulvgryt stenar
Ulvgrytstenarna (Närke)
I Garphytteklint bodde i forna tider jätten Rise med sin hustru Garpa. De hade mycket ont av Örebros nybyggda kyrka och slungade därför ofta stora klippblock mot "den vita skällkon", men ingen av bumlingarna nådde fram. Till slut gav sig Rise av mot Örebro med ett rejält stenstycke under vardera armen för att i stället släppa dessa på kyrkan. 

När stadsborna fick reda på att jätten nalkades med mord i sinnet blev de förstås skräckslagna, men en gammal gubbe trodde att han hade en möjlig lösning på problemet och åtog sig uppdraget att lura iväg jätten. Han samlade ihop så många utslitna skor han kunde hitta, kastade dem över axeln och gick för att möta Rise.

Vid Ulvgryt i Täby stötte han ihop med jätten.
"Hur långt är det till Örebro, puttefnask? "dundrade kolossen.
"Ja-a-a... Jag vet inte så noga," svarde gubben enfaldigt", men det är ett bra stycke, för jag gick därifrån för sju år sedan och har slitit ut alla dessa skor under min vandring".

Så länge ville inte Rise släpa på bumlingarna, utan släppte dem på var sin sida om landsvägen och gick hem. Stenarna ligger kvar än i dag och vrider sig ett halvt varv varje gång de hör kyrkklockorna i Örebro. 
Rise mot väg till Örebro

Källor:






Nästa gång blir det lite mer om begreppet 'Sportlov", som också kallas för "krokus semester" i Holland.

Hejdå,
Fop Alers
Scandutch