lördag 26 september 2015

Mitt smultronställe


Kingston vid Lewes, Storbritannien
ett smultron, eller wilde aardbei

Enligt encyklopedin Wikipedia har ordet Smultronställe använts sedan början av 1900-talet för ‘att beskriva en plats som man gärna kommer tillbaka till, och inte är så lätt för andra att hitta. Ett Smultronställe är ett ställe där man mår bra och kopplar av på, en plats dit man kan ta sig när man är stressad och har för mycket att göra. Exempel kan vara ett kafé med speciell stil, en glänta i skogen eller en plats, som inte är så välkänd, som har fin utsikt.’


Ett smultron (på holländska ‘wilde aardbei”) är ett slags jordgubbe, dock mindre, och har mer smak än en vanlig jordgubbe. Smultron finns i skogen, oftast vid vägkanten och smakar gott. Barn brukar plocka färska smultron och trä upp dem på strån på sommaren.
Ett smultronställe är således en plats där man har det ljuvligt.



Jag har också några smultronställen och om du kan hålla en hemlighet, ska jag berätta om dem.


smultronställe i Weesp

Om ni bor i Nederländerna är det inte särskilt svårt att hitta mitt smultronställe. Det är nämligen en liten bastu i byn Weesp. Bakom själva huvudbyggnaden, i trädgården, höger om utebadet finns en vedeldad bastu som öppnades nyligen och som inte många personer känner till. Det luktar angenämt: doften av vedrök. Temperaturen är lagom: inte för varm inte för kall. Utsikten är vacker: omkring en liten damm växer vass och längre bort syns ett skepp som seglar på en kanal. Vinden jagar upp molnen. Bara det knäppande ljud i kaminen hörs. Det är skönt att koppla av några timmar.

mitt smultronställe vid Lewes (GB)
Min mors syster, moster Jannie, bor i Storbritannien. Hon är gammal nu, men när jag var ung brukade jag resa till henne och hennes familj i Lewes, inte långt bort från Brighton vid Nordsjön. De har ett vackert hus med fin trädgård. Bakom huset slingrar en stig. Vid stigen ligger först några enstaka gårdar, men efter en stund finns ingen bebyggelse mer. När man klättrar lite högre upp har man en mäktig utsikt över det kulliga landskapet där spannmål växer. Det doftar hav och ibland kan man titta så långt bort som till Nordsjön. Måsarna skriar och i fjärran galopperar en häst. Smultronstället finns kvar, och minnena om min egen barndom är starka.



för en god ostkaka...åk till Sydney
När min nuvarande hustru och jag var i tjugoårsåldern reste vi genom Asien och Australien under ett år. Vi arbetade i Sydney för att tjäna lite pengar och efter jobbet brukade vi träffas på ett litet kafé “Mississippi” i den centrala delen av Sydney. Det var ganska stökigt i baren, men trevligt. Det susande ljudet av maskinerna som bryggde kaffe, det internationella sällskap som satt vid borden, men först och främst gällde det ostkakor som vi var efter. Om ni tycker om en god ostkaka...åk till Sydney, fastän jag vet inte säkert om stället finns kvar...



Paris har många smultronställen 
Eftersom jag ville lära mig franska, vistades jag några månader i Paris när jag var 18 år gammal. Paris har visserligen många smultronställen för många människor, men för mig gäller ett speciellt ställe vid floden Seine där man kan läsa en bok i lugn och ro. Huvudstadens liv hörs bara i bakgrunden eftersom kajen ligger en smula nedanför. Man kan sitta på kajen och njuta av båtarna som seglar förbi. Man kan ta lite vin och bröd med sig och har man tur, så börjar plötsligt solen skina över staden. Det diffusa ljuset i Paris är överhuvudtaget något speciellt.


Rembrandtpark i Amsterdam

Vi har bott i Amsterdam under en lång tid, och det var där våra barn växte upp. Fastän lägenheten var för liten för en småbarnsfamilj, hade vi det trevligt och mysigt. Mittemot lägenheten fanns en park, Rembrandtpark, och när hösten kom och löven bytte färg var det rätt skönt att cykla under träden för att hämta våra barn, vars skola fanns i parken.



Nu vill du visst veta var mitt smultronställe finns i Sverige? 
Det ska jag berätta för dig, men inte nu utan en annan gång!
Kanske.
Eller kanske inte...


Fop Alers